Vädret idag var ingen höjdare i början, blåst och på gränsen till regn. Men SMHI och alla andra lovade avtagande och varmare under eftermiddagen så vi hoppades på det och drog iväg till Karviken vid halv-ett tiden, där vi skulle möta mamma och Sandra. Fick tanka på vägen och väl framme, började vi nästan genast packa in i båtarna. Vädret var ännu inte helt optimalt men inget regn i alla fall, och nog hade det väl mojnat lite...? Satte på bensin kranen och konstaterade att slangen, eller snarare kopplingen läckte, fast pappa varit och skruvat fast den tidigare. Efter byte av en slangklämma funkade allt bättre, inget läckage. Bytte tändstiften till de nya och fick i gång motorn ovanligt lätt, hade fått låna en ny vev av Bror-Erik som inte var lika livsfarlig som min egen. Upptäckte dock att det läckte ovanligt mycket vid avgasslangen i motorn, vilket inte heller här avhjälptes med lite skruvande. Således fick vi all hast laga en ny packning. Nu skulle det väl gå? Nja, fortfarande läckage på ett annat ställe, men inget nytt fel så det fick vara. Nu skulle vi iväg.
Lämnade hamn, nu med vissa blåa fläckar på himmelen. Det fanns hopp för sol. Pappa åkte i "Luzia" och mamma och Sandra i Marie. Utanför Hundklobb var vågorna stora men Marie plöjde utan problem genom dessa. Inte läckte hon särskilt mycket heller. Turen var, när allt kom omkring, ganska behaglig och vi tuffade in vid Saggö ön ca 1 timme senare, i en lugn och fin vik. Kastade ankar och gick i land. Där gick vi en promenad på de gamla ryss-vägarna och upp till fästningen. Avvek lite för att titta på en vacker sjö, innan vi åter kom till båten. Vi började grilla inom kort och naturligtvis tillreddes de kantareller och soppar som vi hittat under vägen. En liten tugga var blev det. Efter middagen, redde vi upp och kastade loss. Vädret hade blivit kanon-fint med klarblå himmel och strålande sol och över en spegelblank fjärd körde vi spontant vidare till den gamla Lotsstationen Hundklobb för en liten titt. Vi vandrade runt lite, tittade in i den gamla lots-stugan och bara njöt. Sandra och jag vandrade iväg för att titta på de köttätande växter som finns här på holmen. Efter lite sökande hittade vi dem, men glömde snabbt bort dem då vi istället hittade hjortron. Vi kom tillbaka med en varsin näve solmogna bär, som vi snabbt mumsade i oss.
Småningom även avfärd här ifrån, tillbaka mot Karviken. Vi hade blivit ute mycket längre än tänkt men, kunde man göra annat en sådan här fantastisk kväll? Väl i hamn, snabb packning, Sandra ville till stan och mamma ville hem, båda skulle på jobb nästa dag, så i all hast glömde jag dessvärre säga adjö till Marie, vilket känns lite konstigt nu. Men och andra sidan är det ju bara en båt... men hon är min!
Detta blev sista turen för min del i år och med glädje kan jag se fram emot nästa år. Nu får mamma och pappa sköta resten tills dess.
torsdag 23 juli 2009
tisdag 21 juli 2009
Poesi-tävlingen...
Denna ramsa plitade vi ihop under turen, ganska beskrivande och sammanfattande:
Tre tjejer och en Albin ut på äventyr reste
Men karln i båten bara spotta och fräste
Två dagar på släp
tyckte vi var skräp
Kaptenens far några sanningens ord över motorn läste.
Mecka, skruva och fundera...
Vad kan man mer på en motor reparera?
Tändstiften putsade och klara.
Kan felet i cylindern vara?
Låt se vad en erfaren maskinist kan prestera.
Problemet klarnar och Marie tar ett språng.
Det var ju bensinslangen som var för trång!
Den hade kommit i kläm,
vet inte av vem?
Nu låter Albin som en underbar sång!
Felicia, Anna-Maria och en Sandra
Inget har organisationen att klandra.
Vi, tre goda vänner,
nu Albin och Marie utan och innan känner.
Garanterat vi alla kan tänka oss nästa års snipäventyr bevandra!
Tre tjejer och en Albin ut på äventyr reste
Men karln i båten bara spotta och fräste
Två dagar på släp
tyckte vi var skräp
Kaptenens far några sanningens ord över motorn läste.
Mecka, skruva och fundera...
Vad kan man mer på en motor reparera?
Tändstiften putsade och klara.
Kan felet i cylindern vara?
Låt se vad en erfaren maskinist kan prestera.
Problemet klarnar och Marie tar ett språng.
Det var ju bensinslangen som var för trång!
Den hade kommit i kläm,
vet inte av vem?
Nu låter Albin som en underbar sång!
Felicia, Anna-Maria och en Sandra
Inget har organisationen att klandra.
Vi, tre goda vänner,
nu Albin och Marie utan och innan känner.
Garanterat vi alla kan tänka oss nästa års snipäventyr bevandra!
måndag 20 juli 2009
Mindre än en vecka kvar av semestern....
Så börjar allt dra sig mot sitt slut. Ska snart åka tillbaka till Östersund för arbete. Ska bli både roligt och trist. Roligt att åter träffa alla kompisar, komma tillbaka till sitt eget, men trist för att lämna allt, speciellt med tanke på det kanonväder jag haft! Men till tröst så har de lovat sämre väder i fortsättningen...
Igår fick vi alla fall städat gården! Det såg verkligen ut som ett slagfält men nu finns inte mycket av varvs-verksamheten kvar. En tom trailer står bakom knuten men det är allt. Har även varit i stan och köpt en ny avgasslang till Johnny, den vänlige man som lånat ut sin under äventyret, och köpt lite nya tändstift. Månne Marie tycker bättre om de nya än de gamla?
Vi har i alla fall bestämt att åka ut en sista tur med Marie på onsdag. De har lovat bra väder då och Bror-Erik och Inger skulle vilja visa "Saggö fästning". Vi åker på eftermiddagen då mamma kan sluta tidigt. Även Sandra hakar på. Tror det kan bli riktigt trevligt!
Igår fick vi alla fall städat gården! Det såg verkligen ut som ett slagfält men nu finns inte mycket av varvs-verksamheten kvar. En tom trailer står bakom knuten men det är allt. Har även varit i stan och köpt en ny avgasslang till Johnny, den vänlige man som lånat ut sin under äventyret, och köpt lite nya tändstift. Månne Marie tycker bättre om de nya än de gamla?
Vi har i alla fall bestämt att åka ut en sista tur med Marie på onsdag. De har lovat bra väder då och Bror-Erik och Inger skulle vilja visa "Saggö fästning". Vi åker på eftermiddagen då mamma kan sluta tidigt. Även Sandra hakar på. Tror det kan bli riktigt trevligt!
söndag 19 juli 2009
lördag 18 juli 2009
En sista tur för i år? (Mariehamn - Karviken)
Efter en relativt lugn morgon åkte vi in till Mariehamn och till Marie. Det hade lovats ett fantastiskt väder och vi hade beslutat att köra henne till Karviken i Saltvik. Då mamma och pappa ska ut och segla så småningom har Bror-Erik lovat att titta till henne under tiden, för vi var eniga om att Marie skulle må bäst av att ligga i vattnet så länge som möjligt. Dessutom fanns det ju också en möjlighet att åka ut med henne i den norra skärgården om tiden och vädret tillåter. Så vi gav oss iväg vid halv-tolv tiden efter lite tankning och matinköp. Vi fick sällskap av Fredrik och Madde i deras båt, Petronella, då även dom skulle till Karviken. Det blåste lite när vi gav oss iväg men inget som vi märkte av eftersom vi hade medvind. Däremot gassade solen rejält, men skönt var det. Vi passerade åter igen genom Lemströms kanal och utanför, när vi passserade Sandras tomten, ringde jag till henne. På land kunde hon således stå och titta på oss när vi tuffade förbi, hon hade gärna varit med!
På norra Prästö tog vi småningom i land i en vik där vi grillade och mådde gott. Jag tog mig även ett mycket skönt och avsvalkande bad i väntan på potatisen. Därefter tuffade vi vidare, nu med slutmål Karviken, fortsatt med medvind och en olidlig hetta! Vi började tom längta efter lite svalka. Medan Fredrik vek av in mellan småholmarna mot Karviken (de hade lite bråttom), tuffade vi vidare mot Hundklobb där vi mötte upp Bror-Erik och Inger i sin båt (dom kom ifrån Geta) och tillsammans gav vi oss in mot bryggan under tiden att solen gick ner. Väl framme plockades båtarna ur och Bror-Erik fick dra fram både traktor och släp för att få upp allt till bilarna. Därefter blev det lite bad och lite glass som efterrätt innan vi slutligen beslöt oss att åka hem och lämna Marie. Lite vemodigt blev det då detta kanske skulle vara min sista tur med henne detta år. Men så är det. Mamma och pappa får köra hem henne efter sin segling och ta upp henne, så får vi fortsätta att renovera henne under vintern och våren. En helt fantastisk dag och ev avslutning blev det i alla fall!
På norra Prästö tog vi småningom i land i en vik där vi grillade och mådde gott. Jag tog mig även ett mycket skönt och avsvalkande bad i väntan på potatisen. Därefter tuffade vi vidare, nu med slutmål Karviken, fortsatt med medvind och en olidlig hetta! Vi började tom längta efter lite svalka. Medan Fredrik vek av in mellan småholmarna mot Karviken (de hade lite bråttom), tuffade vi vidare mot Hundklobb där vi mötte upp Bror-Erik och Inger i sin båt (dom kom ifrån Geta) och tillsammans gav vi oss in mot bryggan under tiden att solen gick ner. Väl framme plockades båtarna ur och Bror-Erik fick dra fram både traktor och släp för att få upp allt till bilarna. Därefter blev det lite bad och lite glass som efterrätt innan vi slutligen beslöt oss att åka hem och lämna Marie. Lite vemodigt blev det då detta kanske skulle vara min sista tur med henne detta år. Men så är det. Mamma och pappa får köra hem henne efter sin segling och ta upp henne, så får vi fortsätta att renovera henne under vintern och våren. En helt fantastisk dag och ev avslutning blev det i alla fall!
fredag 17 juli 2009
Vilodag
Idag har det känts som luften gått ur en. Vi hade egentligen som planer att städa gården (som ser ut som ett katastrofområde) men inte blev det mycket gjort... Slutade i jordgubbslandet där vi lyckades få bort lite ogräs. I övrigt åt vi en snabb middag när mamma kom hem för att hinna åka på lite besök till släkten på kvällen. Jag har ju trots allt bara en vecka kvar av semestern nu! Tiden har gått fort...alltför fort!
torsdag 16 juli 2009
Avfärd och hemfärd med Julle
Vi tog oss sovmorgon igen då vi båda sovit ganska dåligt. Pappa hade blivit dunderförkyld under natten och snarkat (tom på sidan) så jag hade legat vaken pga det. Efter en mycket sen frukost packade jag ihop i Marie för att ta med det jag skulle behöva i Julle. Vid urstädningen hittade jag plötsligt en levande fisk i bottenvattnet! Den måste ha kommit i när Sandra och Felicia fångade småfisk i Lillänge, eller kanske redan vid Houtskär. Han fick i alla fall sin frihet åter.
Vi gick och tankade och flyttade Marie till en annan kajplats, vi låg nämligen på en privat plats. Eftersom klockan ändå blivit så mycket gick vi och köpte en "Ledholmare" (=strömmingsburgare) innan jag sa farväl till Marie, för att fortsätta färden med Julle mot Eckerö. Med en hel del vemod lämnade vi Mariehamn efter fartfyllda och roliga dagar. Både jag och pappa tyckte då att allt gått lite för fort och att vi gärna kunde fortsatt några dagar till. Jag har haft haft jätte-trevligt och hoppas naturligtvis på att kunna delta nästa år igen, gärna med samma besättning. Trots två dagar på bogser och den tråkiga inledningen på resan så var det värt alla hårda arbetstimmar. Men nästa år hoppas jag det blir mindre stress men att vi ändå, på något sätt, hunnit rusta upp Marie lite mera, även invändigt. För mycket finns att göra.
Färden mot Eckerö inleddes med en hel del vågor men resan blev ändå trivsam. Vi lämnade av Bror-Erik och Inger och en annan båt i Marsund för att fortsätta på egen hand. I Skeppsvik stannade vi för mat samtidigt som vi plockade upp mamma. Nu blev havet spegelblankt och under solnedgång gled vi in i ett sprängfyllt Käringsund. Men en del vemod plockade vi ihop våra grejer och åkte hem. Hem till en skön säng...
Vi gick och tankade och flyttade Marie till en annan kajplats, vi låg nämligen på en privat plats. Eftersom klockan ändå blivit så mycket gick vi och köpte en "Ledholmare" (=strömmingsburgare) innan jag sa farväl till Marie, för att fortsätta färden med Julle mot Eckerö. Med en hel del vemod lämnade vi Mariehamn efter fartfyllda och roliga dagar. Både jag och pappa tyckte då att allt gått lite för fort och att vi gärna kunde fortsatt några dagar till. Jag har haft haft jätte-trevligt och hoppas naturligtvis på att kunna delta nästa år igen, gärna med samma besättning. Trots två dagar på bogser och den tråkiga inledningen på resan så var det värt alla hårda arbetstimmar. Men nästa år hoppas jag det blir mindre stress men att vi ändå, på något sätt, hunnit rusta upp Marie lite mera, även invändigt. För mycket finns att göra.
Färden mot Eckerö inleddes med en hel del vågor men resan blev ändå trivsam. Vi lämnade av Bror-Erik och Inger och en annan båt i Marsund för att fortsätta på egen hand. I Skeppsvik stannade vi för mat samtidigt som vi plockade upp mamma. Nu blev havet spegelblankt och under solnedgång gled vi in i ett sprängfyllt Käringsund. Men en del vemod plockade vi ihop våra grejer och åkte hem. Hem till en skön säng...
onsdag 15 juli 2009
Sista dagen med vackra vyer och båtparad! (Lillänge - Mariehamn)
Idag fick vi sovmorgon med stor S. Vi steg dock upp och fixade frukost även om vi visste att det skulle bjudas på sill till brunch. Vi valde att plocka åt oss sill till en senare lunch ute på vattnet. Under brunchen fick vi plötsligt veta att nu skulle vi fira snip-racets 5-års jubileum. Fram med champagnen således! Efter inräkning kom så ett gemensamt "PLOPP" då alla korkar flög till skyn. I samma veva dyker det dessutom plötsligt upp tre personer med en varsin tårta i hand, dagen till ära. Champagne och tårta, tja så mycket bättre kan det nog inte bli.
Efter skepparmötet gick vi för att städa upp lite innan avfärden (ett löfte vi gett för att få använda festplatsen). Vi dök sedan in i båtarna och jag lyckades starta min motor (igen!) men denna gång var jag snabb på gasen. Jag hojtade till Sandra att kasta loss för att sedan dra upp ankaret snabbt som tusan, jag ville nämligen inte vara sist idag! Och jag lyckades, för Marie (hör och häpna!) fick sista dagen på äventyret vara först ut på vattnet. Nu var jag riktigt stolt över min stora flagga!
I gemensam gupp drog vi således västerut mot och igenom Svinösund, en helt fantastisk plats, vidare mot Lumparsund, lika fantastisk det, och vidare över Lumparn. Allt kändes helt fantastiskt, och det fina vädret gjorde det inte sämre. Dock började en viss oro infinna sig, skulle soppan räcka? Dessutom hade Marie lite svårt att köra sakta och vi skulle ännu genom Lemströms kanal. Jag vill inte bli bogserad in till Mariehamn, inte idag! Men Marie tuffade på, och mer och mer båtar samlades till våran brokiga skara.
Väl utanför Mariehamn mötte sjöräddningen upp och med dessa i spetsen körde vi in i en lång linje mot hamnen. Detta skulle dock bli rätt klurigt då många utav sniporna inte höll sin linje och klämde ihop mitten-båtarna, vilket resulterade i att jag fick lägga mig i en andra rad för att inte kollidera med någon. Men in kom vi och efter att Bror-Erik skjutit med sin kanon, gjorde vi en paradrunda längs bryggorna för att visa upp oss inför alla de människor som stod och tittade på oss i sjökvarteret, medan sjöräddning sprutade med sina vattenkanoner i olika formationer. Det var mycket mäktigt och överväldigande. Jag var rätt speedad när jag väl kommit in till kaj (det var trångt om båtplatser!)! Tror hela släkten mött upp, tom med farfar och farmor! Men det mest roliga var nog att Carina mött upp för att se oss. Självklart fick hon komma ombord, det är ju ändå hennes familj som vårdat och fostrat Marie tills hon hamnade på landbacken. Då jag sedan också fick Maries gamla flagga och flaggstång, då kände jag mig mycket hedrad!
För att inte behöva stressa valde pappa och jag att stanna kvar i stan över natten och sova båten. Därför gick vi och käkade i lugn och ro, minglade lite och slutligen tog vi oss en dusch. Därefter orkade vi inte så mycket utan valde att gå och sova. Vi hade bestämt oss att köra hem Julle nästa dag, vi skulle nämligen få sällskap av Bror-Erik och Inger. Denna natt fick jag förruffen och pappa salongsgolvet.
Efter skepparmötet gick vi för att städa upp lite innan avfärden (ett löfte vi gett för att få använda festplatsen). Vi dök sedan in i båtarna och jag lyckades starta min motor (igen!) men denna gång var jag snabb på gasen. Jag hojtade till Sandra att kasta loss för att sedan dra upp ankaret snabbt som tusan, jag ville nämligen inte vara sist idag! Och jag lyckades, för Marie (hör och häpna!) fick sista dagen på äventyret vara först ut på vattnet. Nu var jag riktigt stolt över min stora flagga!
I gemensam gupp drog vi således västerut mot och igenom Svinösund, en helt fantastisk plats, vidare mot Lumparsund, lika fantastisk det, och vidare över Lumparn. Allt kändes helt fantastiskt, och det fina vädret gjorde det inte sämre. Dock började en viss oro infinna sig, skulle soppan räcka? Dessutom hade Marie lite svårt att köra sakta och vi skulle ännu genom Lemströms kanal. Jag vill inte bli bogserad in till Mariehamn, inte idag! Men Marie tuffade på, och mer och mer båtar samlades till våran brokiga skara.
Väl utanför Mariehamn mötte sjöräddningen upp och med dessa i spetsen körde vi in i en lång linje mot hamnen. Detta skulle dock bli rätt klurigt då många utav sniporna inte höll sin linje och klämde ihop mitten-båtarna, vilket resulterade i att jag fick lägga mig i en andra rad för att inte kollidera med någon. Men in kom vi och efter att Bror-Erik skjutit med sin kanon, gjorde vi en paradrunda längs bryggorna för att visa upp oss inför alla de människor som stod och tittade på oss i sjökvarteret, medan sjöräddning sprutade med sina vattenkanoner i olika formationer. Det var mycket mäktigt och överväldigande. Jag var rätt speedad när jag väl kommit in till kaj (det var trångt om båtplatser!)! Tror hela släkten mött upp, tom med farfar och farmor! Men det mest roliga var nog att Carina mött upp för att se oss. Självklart fick hon komma ombord, det är ju ändå hennes familj som vårdat och fostrat Marie tills hon hamnade på landbacken. Då jag sedan också fick Maries gamla flagga och flaggstång, då kände jag mig mycket hedrad!
För att inte behöva stressa valde pappa och jag att stanna kvar i stan över natten och sova båten. Därför gick vi och käkade i lugn och ro, minglade lite och slutligen tog vi oss en dusch. Därefter orkade vi inte så mycket utan valde att gå och sova. Vi hade bestämt oss att köra hem Julle nästa dag, vi skulle nämligen få sällskap av Bror-Erik och Inger. Denna natt fick jag förruffen och pappa salongsgolvet.
tisdag 14 juli 2009
En fungerande motor = Lycka! (Österskär - Örlandet - Lillänge)
Väckarklockan ringde kvart över 4 idag, vi skulle nämligen starta tidigt. Kl 05 skulle vi vara klara att åka! Kokade således lite kaffe i alla hast, gjorde de mest nödvändiga besvären i land (kön till dasset var lååååång!) och gjorde oss klara att åka. Felicia fick sova vidare och hade det visst ganska skönt i förkojen. Idag skulle vi prova att köra Marie helt själva eftersom hon fungerat så fint igår. Pappa startade dock motorn som utan större bekymmer puttrade igång. Än en gång var vi inte sist ut, till vår lycka. Väl ute på fjärden möttes vi av en helt fantastisk soluppgång och en skön värme. Fjärden var nära på spegelblank då vi puttrade mot Kökars skärgård, där vi senare skulle stanna och äta frukost. Klockan var nog vi 8 när vi anlände till Örlandet (som bestod av nästan bara småsten!), där vi snart satt och njöt av en härlig frukost i solskenet. Pausen blev lång här och jag och Sandra (och några till) hann med ett dopp i böljorna blå. Kon dock inte påstå att det var behagligt, men renare blev man. Vid 11-tiden var det dags att avgå och då hade vinden tagit vid och solen försvunnit bakom otäcka mörka moln, som kommit söderifrån. Regnet var inte långt borta.
När vi sedan skulle avgå fick jag chansen att prova att starta motorn för första gången efter all besvär. Min lycka var stor när jag faktiskt lyckades och mitt glädjetjut hördes nog lång in i skärgården! Så puttrade vi på norrut med de mörka molnen efter oss. Småningom kom det även lite regnstänk men något mer blev det aldrig. När vi vek av västerut, fortsatte molnen norrut och den klarblåa himlen öppnade sig åter ovanför oss. Någon lunchpaus blev det aldrig utan vi hade fixat lunch åt oss och pappa och skickade under vägen över ett litet fint paket med mat åt honom. Fungerade väldigt smidigt.
Efter flera smala sund kom vi således till Lillänge där vi fick vår bästa förtöjning under hela resan, bara att knata i land. Perfekt! Så kom äventyrets överraskning: en nybyggd bastubåt! Träbåtsföreningen hade fått donerat en stor snipa som raskt byggdes om till bastu. Denna båt (som passligt nog fått namnet 'Kamina' kom nu bogserandes in av sjöbevakningen. En väldigt lustig syn var det... Samtidigt kom även vår mat så det tog inte länge förrän det serverades potatissallad och rökt och grillad fisk. Mumsigt! Kvällen avslutades härefter (som vanligt!) med underhållning i form av orkester och dans, lekar och lite annat smått och gott uppe på festplatsen. Många valde även att bada bastu nere vid sjön. Även denna kväll blev dock rätt lugn då alla var rejält trötta pga den tidiga morgonen. Jag var rätt nöjd med att Marie äntligen visar tendenser till att fungera normalt. Jag var även nöjd över att ha stor flagga...
När vi sedan skulle avgå fick jag chansen att prova att starta motorn för första gången efter all besvär. Min lycka var stor när jag faktiskt lyckades och mitt glädjetjut hördes nog lång in i skärgården! Så puttrade vi på norrut med de mörka molnen efter oss. Småningom kom det även lite regnstänk men något mer blev det aldrig. När vi vek av västerut, fortsatte molnen norrut och den klarblåa himlen öppnade sig åter ovanför oss. Någon lunchpaus blev det aldrig utan vi hade fixat lunch åt oss och pappa och skickade under vägen över ett litet fint paket med mat åt honom. Fungerade väldigt smidigt.
Efter flera smala sund kom vi således till Lillänge där vi fick vår bästa förtöjning under hela resan, bara att knata i land. Perfekt! Så kom äventyrets överraskning: en nybyggd bastubåt! Träbåtsföreningen hade fått donerat en stor snipa som raskt byggdes om till bastu. Denna båt (som passligt nog fått namnet 'Kamina' kom nu bogserandes in av sjöbevakningen. En väldigt lustig syn var det... Samtidigt kom även vår mat så det tog inte länge förrän det serverades potatissallad och rökt och grillad fisk. Mumsigt! Kvällen avslutades härefter (som vanligt!) med underhållning i form av orkester och dans, lekar och lite annat smått och gott uppe på festplatsen. Många valde även att bada bastu nere vid sjön. Även denna kväll blev dock rätt lugn då alla var rejält trötta pga den tidiga morgonen. Jag var rätt nöjd med att Marie äntligen visar tendenser till att fungera normalt. Jag var även nöjd över att ha stor flagga...
måndag 13 juli 2009
Hoppet börjar återvända! (Houtskär - Korpo strömmar - Österskär)
Idag blev det sovmorgon och fick vi möjlighet till att göra oss riktigt rena, bastun och duscharna var nämligen reserverade till enbart oss. Plötsligt luktade alla rent av tvål istället för motorolja och svett. Jag lyckades dock dra på mig en nackspärr i duschen och var väldigt glad över mitt val av gast i båten. En kiropraktor kunde inte komma mer lägligt! Småningom serverades en gemensam brunch på bryggan bestående av pyttipanna. Så iväg vid elva-tiden. Även idag var Marie trögstartad men hon fungerade! Och om det inte vore för att Sandra "fastnat på tronen", skulle vi ha varit en av de första båtarna ut, men vi var som vanligt nästan sist ut.
Jag satt fortsatt i Julle och pappa i Marie, han ville nämligen testa henne lite till, ifall hon nu skulle krångla. Medan Sandra styrde skutan (både själv och på bogser)låg pappa med huvut i motorn genom i princip hela Korpo strömmar då hon fortsatte och små-krångla. Men bättre blev det, och hon fungerade till slut så pass bra att vi kunde byta till våra egna båtar. Lycka! Äntligen min tur att köra. Med försiktig optimism hoppade jag över i Marie, då jag fick veta att det största problemet med motorn var att bensinslangen legat i kläm. Tacka 17 för att motorn inte funkar den inte få någon soppa! Med undantag för lite mindre hostattacker fungerade motorn utan problem. Vi firade det och Sandras födelsedag med lite marängsviss som jag i förväg planerat. Mumsigt!
Småningom anlände vi till Österskär vid 17-tiden. De flesta båtar hade blivit upp-pyntade inför kvällens Hawaii-fest. I gemensam ormlik formation, med Johan i spetsen ( hans båt kommer nämligen härifrån och Österskärs-borna hade bett om att han skulle ligga först), tuffade vi således in mellan öarna. Det var verkligen mäktigt! Det tutades och hurrades väl inne i hamn, och väl där placerades alla sjölundarna vid samma kaj (bara 5 båtar...). Den grill som bogserats i en öka runt halva skärgården kunde äntligen ros i hamn för att snabbt tändas inför kvällens fest. Hawaii-kläderna åkte på och festen började! Under tiden att solen gick ner grillades det, samtidigt som festgruppen bjöd på allsidig underhållning på alla sätt och vis (allsång, orkester, dans, lek, limbo, bastu etc.). Vi hade lille marängsviss kvar som vi till mångas avundsjuka tuggade i oss...
Jag avslutade kvällen med att gå en vända på ön med både pappa, Bror-Erik och Inger. Vilken häftig och helt underbar ö (åtminstone så här om sommaren). Blev inte så sen kväll, då vi skulle upp tidigt nästa morgon, kände att jag behövde den sömn som gick att få för att orka.
Jag satt fortsatt i Julle och pappa i Marie, han ville nämligen testa henne lite till, ifall hon nu skulle krångla. Medan Sandra styrde skutan (både själv och på bogser)låg pappa med huvut i motorn genom i princip hela Korpo strömmar då hon fortsatte och små-krångla. Men bättre blev det, och hon fungerade till slut så pass bra att vi kunde byta till våra egna båtar. Lycka! Äntligen min tur att köra. Med försiktig optimism hoppade jag över i Marie, då jag fick veta att det största problemet med motorn var att bensinslangen legat i kläm. Tacka 17 för att motorn inte funkar den inte få någon soppa! Med undantag för lite mindre hostattacker fungerade motorn utan problem. Vi firade det och Sandras födelsedag med lite marängsviss som jag i förväg planerat. Mumsigt!
Småningom anlände vi till Österskär vid 17-tiden. De flesta båtar hade blivit upp-pyntade inför kvällens Hawaii-fest. I gemensam ormlik formation, med Johan i spetsen ( hans båt kommer nämligen härifrån och Österskärs-borna hade bett om att han skulle ligga först), tuffade vi således in mellan öarna. Det var verkligen mäktigt! Det tutades och hurrades väl inne i hamn, och väl där placerades alla sjölundarna vid samma kaj (bara 5 båtar...). Den grill som bogserats i en öka runt halva skärgården kunde äntligen ros i hamn för att snabbt tändas inför kvällens fest. Hawaii-kläderna åkte på och festen började! Under tiden att solen gick ner grillades det, samtidigt som festgruppen bjöd på allsidig underhållning på alla sätt och vis (allsång, orkester, dans, lek, limbo, bastu etc.). Vi hade lille marängsviss kvar som vi till mångas avundsjuka tuggade i oss...
Jag avslutade kvällen med att gå en vända på ön med både pappa, Bror-Erik och Inger. Vilken häftig och helt underbar ö (åtminstone så här om sommaren). Blev inte så sen kväll, då vi skulle upp tidigt nästa morgon, kände att jag behövde den sömn som gick att få för att orka.
söndag 12 juli 2009
Andra dagen på bogser (Yxskär - Korsö - Houtskär)
Vaknade efter en bedrövlig natt. Vid två-tiden hakade plötsligt vattenpumpen upp sig och den stod och pumpade, trots att båten var vattentom. Efter lite mixtrande var jag tvungen att koppla bort kablarna från batteriet. Men eftersom jag visste att jag inte skulle klara mig utan en pump hela natten, väckte jag pappa som utan större diskussion skruvade bort Julles pump och skruvade in den i Marie. Det funkade bättre men även denna hade tendens till att haka upp sig så jag fick krypa upp många gånger under natten för att stänga av den. Jag var således mycket trött när jag vaknade. Intog hastigt frukost då vi stigit upp lite för sent och efter ett snabbt toa-besök på land blev det skepparmöte och avgång. Åter sist ut då Maries motor krånglade. Och vi hann faktiskt ut ur hela viken innan det plötsligt small till i motorn! Den ändrade ljud, rykte och lät bli att spotta ur kylvatten. Så denna gång stannade jag den, då jag visste att den inte skulle te sig på det viset. Således åter bogser, denna gång till Korsö, utanför Lappo, där vi i strålande sol intog lunch på klipporna, medan pappa skruvade och trixade med motorn, förstås. Han hade hittat ett fel och försökte i alla hast löda ihop felet. Åter hastig avgång och att vara sist ut ur hamn började bli rutin. Motorn krånglade. Hittade ett hål i avgasslangen (vilket antagligen var den smäll vi hörde), vilket gjorde att trallarna måste lossas och slangen kapas. Motorn gick åter igång och vi kom ut ur hamn, men inte längre... När vi skulle gasa så stoppade skrället. Så, nu beslöt vi att jag skulle köra Julle och pappa skulle åka i Marie, så kunde han skruva på Marie och samtidigt känna hur hon ter sig. Men vad gjorde väl detta, vi hade ju ändå stor flagga.
Över ett skumpigt Skifte, körde således jag Julle och pappa Marie, tillsammans med Sandra. De fick igång den, och hon stoppade. Flera gånger, men mer än så gick det inte. Väl på finska sidan gick hon dock och i en orm-lik formation genom Houtskärs fantastiska ö-värld lyckades pappa köra henne hela vägen in till kaj. Väl framme fick jag höra orsaken till felet, det var ju stopp i avgas-slangen! Men han hade ännu inte hittat orsaken till att det inte gick att gasa... Hur fantastisk det än låter lyckades vi få en ny avgasslang inom en halv timme och denna monterades omedelbart på (killen som i princip legat och vevat sin båt hela vägen hit fick en ny båt och behövde inte sin slang...). Nu skulle det väl i alla fall funka???
I övrigt var ankomsten till Houtskär mycket trevlig. Massor av folk stod på kajen och väntade och tog emot oss. Mat serverades. Man fick gå runt på deras lilla nyöppnade skärgårdsmuseum som var special-öppet för vår skull. Puben var i gång för den som ville. Men vi var trötta och kom åter i säng vid elva-tiden. Nu skulle det sovas. Nåde den pump som krånglade inatt!
Över ett skumpigt Skifte, körde således jag Julle och pappa Marie, tillsammans med Sandra. De fick igång den, och hon stoppade. Flera gånger, men mer än så gick det inte. Väl på finska sidan gick hon dock och i en orm-lik formation genom Houtskärs fantastiska ö-värld lyckades pappa köra henne hela vägen in till kaj. Väl framme fick jag höra orsaken till felet, det var ju stopp i avgas-slangen! Men han hade ännu inte hittat orsaken till att det inte gick att gasa... Hur fantastisk det än låter lyckades vi få en ny avgasslang inom en halv timme och denna monterades omedelbart på (killen som i princip legat och vevat sin båt hela vägen hit fick en ny båt och behövde inte sin slang...). Nu skulle det väl i alla fall funka???
I övrigt var ankomsten till Houtskär mycket trevlig. Massor av folk stod på kajen och väntade och tog emot oss. Mat serverades. Man fick gå runt på deras lilla nyöppnade skärgårdsmuseum som var special-öppet för vår skull. Puben var i gång för den som ville. Men vi var trötta och kom åter i säng vid elva-tiden. Nu skulle det sovas. Nåde den pump som krånglade inatt!
lördag 11 juli 2009
Snipäventyret startar (Hällö brygga - Bomarsund - Yxskär)
Upp klockan halv 5 efter några timmar med dålig sömn. Kokade oss lite kaffe innan avgång. Efter lite vevande gick motorn igång och vi kastade loss vid fem-tiden, mot Bomarsund. I strålande morgonsol och över spegelblankt hav, körde vi med gott mod. Både pump och motor fungerade. Stannade till i Hamnsundet vid 8-tiden för att äta lite frukost, samtidigt som vi väntade på resten av klanen dvs Bror-Erik och Ingers båt, Fredriks båt och en annan som visst var på släp. De dök upp vid nio-tiden så härefter satte vi full fart mot Bomarsund. Så långt kom vi dock inte då motorn plötsligt stoppade. Pappa plockade upp mig på bogser igen, och efter ett snabbt båtbyte, fungerade motorn återigen så vi kunde byta tillbaka. Dock hände samma sak igen efter ett tag och vi bytte båtar igen. Denna gång körde vi så nästa ända in i Bomarsund, där vi snabbt (utom synhåll för publik) bytte tillbaka så att jag åtminståne kunde lägga till vid bryggan själv, dock sist. Alla båtar hade redan samlats där tillsammans med mycket folk, som hade mött upp. Trevlig stämning! Här möttes jag av Sandra och felicia som ju skulle vara min besättning under turen. Eftersom vi redan var försenade, kastade vi i oss mat under skepparmötet innan vi slutligen rusade till båtarna. Vi skulle samlas ute på vattnet för gemensam avgång efter kanon-skott! Således snabb nedpackning i båten och sedan iväg. Nästan vill säga. Motorn ville inte starta och lite pinsamt blev det när jag insåg att alla på vattnet låg och väntade på oss. Efter vevtag från både pappa och Bror-Erik (och några till???) så stratade skrället äntligen och vi for ut. "Sköts av", gjorde en runda mot Prästö för att vinka av Farmor, Farfar, Maria och Jonny, som dagen till ära hade dykt upp som åskådare. Full fart framåt alltså! ...men sen inte mer. 10 minuter senare låg vi åter på bogser och denna gång fick det bli så. Jag kämpade några gånger och fick i gång motorn själv men den stannade varje gång. Så vi gav upp. Nåväl, bekvämt hade vi och vi sparade ju soppa. Dessutom hade vi ju stor flagga!
Färden gick genom Simskäla ut i norra skärgården, förbi grynnor och skär och slutade sedan vid Yxskär. Fantastisk väder hade vi. Vi skulle ligga i en naturhamn så vi körde in i en vik i en lång ormformad formation men fick vända då den var för grund. Nytt försök i nästa vik där vi lyckades bättre. Således i hamn var det middag som gällde. Fram med kastruller, grillar och annat och gemensamt lagade vi alla mat på land medan pappa och några till skruvade på Maries motor. Bror-Erik plockade t o m bort en grej och menade att den skulle fungera bättre utan den. Undrar det? Middagen smakade bra och i solnedgång njöt vi sedan av synen av alla snipor som låg tätt på varandra och känslan av att få uppleva en äkta åländsk sommar. Efter lite allsång och kvällsgymnastik beslutade vi oss att lägga oss oss ganska tidigt eftersom vi alla var rätt trötta. Jag, Sandra och Felicia skulle sova i Marie och pappa tältade(!) i Julle. Jag var i alla fall glad att vi kommit så här långt. Visst läckte det en del men det var mindre än vad jag trott. Nu ska vi bara få motorn att gå så blir allt bra. Innan jag trött klev ner i sovsäcken blev det en stänkare i grannbåten, dock. Kunde inte inte neka invitationen....
Färden gick genom Simskäla ut i norra skärgården, förbi grynnor och skär och slutade sedan vid Yxskär. Fantastisk väder hade vi. Vi skulle ligga i en naturhamn så vi körde in i en vik i en lång ormformad formation men fick vända då den var för grund. Nytt försök i nästa vik där vi lyckades bättre. Således i hamn var det middag som gällde. Fram med kastruller, grillar och annat och gemensamt lagade vi alla mat på land medan pappa och några till skruvade på Maries motor. Bror-Erik plockade t o m bort en grej och menade att den skulle fungera bättre utan den. Undrar det? Middagen smakade bra och i solnedgång njöt vi sedan av synen av alla snipor som låg tätt på varandra och känslan av att få uppleva en äkta åländsk sommar. Efter lite allsång och kvällsgymnastik beslutade vi oss att lägga oss oss ganska tidigt eftersom vi alla var rätt trötta. Jag, Sandra och Felicia skulle sova i Marie och pappa tältade(!) i Julle. Jag var i alla fall glad att vi kommit så här långt. Visst läckte det en del men det var mindre än vad jag trott. Nu ska vi bara få motorn att gå så blir allt bra. Innan jag trött klev ner i sovsäcken blev det en stänkare i grannbåten, dock. Kunde inte inte neka invitationen....
fredag 10 juli 2009
Dag 13: Hård blåst och avgång mot Karviken
Gick upp tidigt idag, vi hade mycket kvar att göra innan vi på eftermiddagen hade en planerad avgång. Vindarna var fortsatt mycket hårda, så vi höll alla tummar vi kunde för avtagande vind under dagen. Pappa fick igång Julle igår så det ska nog funka idag efter lite oljebyte. Efter snabb frukost, ner till båtarna. Ett helt flak fullt blev det! Jag roade mig med att packa undan allt och skruva på lite smått och gott. Pappa höll på med Julle. När klockan blev 15 var vi ännu inte helt klara och vinden var fortfarande stark. Efter några ord med Lindmans, sköt vi upp avgången på obestämd tid. Vi pysslade på med diverse, inte lika stressade längre då det mesta var klart. Då kl var 18, gick vi och åt en pizza i Käringsund, vinden var ännu stark, men kanske lite avtagande? Vi resonerade lite och kom fram till att vi ju hade ju lä en bra bit och vi kan ju åka iväg och ta i land på lämplig plats under vägen om vinden trasslar. Sagt och gjort, vid 20-tiden kastade vi loss. Karviken nästa! Härlig känsla! Men motorn gick lite ojämnt redan från start och båten läckte som ett såll, men det klarade min lilla automatiska pump fint av. Den manuella var ännu inte installerad för den skulle väl ändå inte behövas? Motorn fortsatte att gå ojämnt, men det gick ju i alla fall framåt och lite trubbel i början får man räkna med.
Ute på fjärden var vinden fortsatt stark och vågorna stora. Nu började pumpen gå varm och surrade lite konstigt, den fick arbeta rejält. Plötsligt inser jag att den inte fungerade så bra, vattnet kom inte ut som det skulle, men än var jag inte orolig. Men så mitt mellan alla stenar och grund började motorn hosta och hacka och jag kämpade febrilt för att hålla den igång. Så plötsligt stoppade den, efter alla grund tack o lov, och pappa fick fånga upp mig med bogserlinan. Typiskt! Nu började jag dessutom få allvarligt mycket vatten i båten, pumpen fungerade ju inte och jag kämpade febrilt med att få igång den manuella, men misslyckades. Fick småningom ombord "Sampo" (pappas Julle-pump) och jag fick stå en gång varannan minut och pumpa. Klockan var mycket, vi hade inte kommit halvvägs ens och jag började bli både fysiskt och psykiskt trött. Vid Hällö-brygga bestämde vi oss för att ta i land. Klockan hade då passerat midnatt och alla behövde en lur innan vi fortsatte. Jag var slut och nära på förtvivlad, inte trodde jag att alla problem skulle komma på en gång, även om jag visste att det skulle bli en del... Pappa gjorde dock ett försök att starta motorn vilket lyckades. Den automatiska pumpen fick vi igång (det var stopp i utloppsröret!) och vi fick installerat den manuella pumpen. Mycket trötta kröp både pappa och jag in i sovsäcken i Marie för att sova några timmar. Alarmet ställdes på kl 05, vi skulle iväg i tid för att hinna till Bomarsund, Karviken fick vi hoppa över.
Ute på fjärden var vinden fortsatt stark och vågorna stora. Nu började pumpen gå varm och surrade lite konstigt, den fick arbeta rejält. Plötsligt inser jag att den inte fungerade så bra, vattnet kom inte ut som det skulle, men än var jag inte orolig. Men så mitt mellan alla stenar och grund började motorn hosta och hacka och jag kämpade febrilt för att hålla den igång. Så plötsligt stoppade den, efter alla grund tack o lov, och pappa fick fånga upp mig med bogserlinan. Typiskt! Nu började jag dessutom få allvarligt mycket vatten i båten, pumpen fungerade ju inte och jag kämpade febrilt med att få igång den manuella, men misslyckades. Fick småningom ombord "Sampo" (pappas Julle-pump) och jag fick stå en gång varannan minut och pumpa. Klockan var mycket, vi hade inte kommit halvvägs ens och jag började bli både fysiskt och psykiskt trött. Vid Hällö-brygga bestämde vi oss för att ta i land. Klockan hade då passerat midnatt och alla behövde en lur innan vi fortsatte. Jag var slut och nära på förtvivlad, inte trodde jag att alla problem skulle komma på en gång, även om jag visste att det skulle bli en del... Pappa gjorde dock ett försök att starta motorn vilket lyckades. Den automatiska pumpen fick vi igång (det var stopp i utloppsröret!) och vi fick installerat den manuella pumpen. Mycket trötta kröp både pappa och jag in i sovsäcken i Marie för att sova några timmar. Alarmet ställdes på kl 05, vi skulle iväg i tid för att hinna till Bomarsund, Karviken fick vi hoppa över.
torsdag 9 juli 2009
Dag 12: Bakslag och mycket att göra!
Vi vaknade utsövda och efter en snabb frukost åkte vi i regn och blåst ner till båtarna för att se till dom. Segelbåten låg fint vid bojen så vi åkte vidare till Julle. Här var dagens första bakslag; Julle låg under vatten! Det hade alltså regnat så mycket i natt att pumpen arbetat varm, dragit ur batteriet och således sjunkit vart efter båten vattenfyllts. I ösregn började vi således att ösa med varsin hink för att få Julle att flyta vilket den också gjorde efter ca 10 min. Ut med snurran ur båthuset och in med Julle. motorn? Nej den startade naturligtvis inte...
Så vidare med stor nervositet till Marie... som var nästan snustorr, otroligt nog! Vilken lycka, du funkar i alla fall en båt... Fixade således lite med smått och gott innan vi åkte hem. Hade inte så mycket grejer med då planen var att bara titta till båtarna, åka hem och fixa lite och sedan åka ner igen...
Väl hemma fixade pappa till durkarna, lagade lite smålock, medan jag fixade ett lock till Motorlådan. Lackade småningom både motorlåda och lock. Intog en snabb middag och kastade in alla mina grejer till Marie i bilen, skjutsade ner pappa till Julle som ville försöka få igång motorn medan mamma och jag lastade Marie. Hastigt hem och sedan in till stan för "avsparks-möte" för snip-racet i Sjökvarteret. Många hade dykt upp och efter lite allmän information och information om gruppfördelningarna (alla har ett ansvarsområde, jag och Sandra är i sjukvårdsgruppen) blev det lite matplanering för Sandra och mig. Snabbt hem igen för att packa ihop lite kläder för i morgon ska det arbetas på det sista. Pappa ville dock inte ge sig än så han åkte åter ner en vända till Julle medan jag lackade locket till motorlådan igen och städade garaget. Sista dagen i morgon, och den blir lång. Mycket ska hinnas med och i morgon eftermiddag bär det av. Vi kommer dock att få sällskap av Lindmans. Får nu bara se om vi har vädrets makter med oss, än regnar det och dom har lovat fortsatt hårda vindar i morgon....Håller tummarna!
Så vidare med stor nervositet till Marie... som var nästan snustorr, otroligt nog! Vilken lycka, du funkar i alla fall en båt... Fixade således lite med smått och gott innan vi åkte hem. Hade inte så mycket grejer med då planen var att bara titta till båtarna, åka hem och fixa lite och sedan åka ner igen...
Väl hemma fixade pappa till durkarna, lagade lite smålock, medan jag fixade ett lock till Motorlådan. Lackade småningom både motorlåda och lock. Intog en snabb middag och kastade in alla mina grejer till Marie i bilen, skjutsade ner pappa till Julle som ville försöka få igång motorn medan mamma och jag lastade Marie. Hastigt hem och sedan in till stan för "avsparks-möte" för snip-racet i Sjökvarteret. Många hade dykt upp och efter lite allmän information och information om gruppfördelningarna (alla har ett ansvarsområde, jag och Sandra är i sjukvårdsgruppen) blev det lite matplanering för Sandra och mig. Snabbt hem igen för att packa ihop lite kläder för i morgon ska det arbetas på det sista. Pappa ville dock inte ge sig än så han åkte åter ner en vända till Julle medan jag lackade locket till motorlådan igen och städade garaget. Sista dagen i morgon, och den blir lång. Mycket ska hinnas med och i morgon eftermiddag bär det av. Vi kommer dock att få sällskap av Lindmans. Får nu bara se om vi har vädrets makter med oss, än regnar det och dom har lovat fortsatt hårda vindar i morgon....Håller tummarna!
Dag 11: Allt flyter!
Så denna dag som jag väntat på i evighet, känns det som. Sjösättningen! Något nervöst då jag inte visste hur mycket hon skulle läcka. Men före det skulle mycket hinnas med! Jag var tvungen att ta en tur in till stan då jag hade en tid till tandläkaren. Samtidigt köpte jag in lite grejer som vi saknade. När jag kom hem var det redan eftermiddag och mycket skulle hinnas med. Jag målade takluckan i all hast och skruvade på lister. Lackade även motorlådan. Så fort mamma kom hem började vi kämpa med att få upp Marie på släpet, vilket tog sin lilla tid, men efter 2 timmar stod hon där stabilt. Perfekt byggd trailer alltså! Småningom kom Sven-Ingmar med traktorn för att dra ner henne till sjösättningsrampen nere vid posthuset, och jag fick brått med att damsuga henne ren från alla spindelnät. Monterade även vatten-pumpen i alla hast, den skulle nog behövas.
Så äntligen på väg, Sven-Ingmar i traktorn, vi i bilen efter, hållande alla tummar vi hade på att trailern skulle hålla (eller snarare de vinda hjulen!). Det gjorde den och väl på rampen åkte Marie in i vattnet med ett tyst "svich" och plötsligt låg hon i där i sitt ensamma majestät! Så vacker...! Och hon höll sig flytande! Nåja, lite vatten kom in men inte värre än att pumpen spolade ut det. Vilken lycka! Därefter tog det inte långt tid innan motorn var startad även om den tjorvade lite en kort stund. Då vi valt att sjösätta båten närmast oss, skulle den köras en bit in till Käringsund. Så medan pappa drog iväg med båten, tog jag bilen för att möta honom. Väl i Käringsund tog vi ett litet ärevarv runt kobbarna innan vi slutligen parkerade Marie I Ronalds Sjöbod (som vi tillfälligt fått låna, tack Ronald!!!) där hon passade perfekt. Tryggt att ha henne där, speciellt med tanke på att dom lovat oväder till i morgon. När vi åter åkte hem kändes det som om luften gick ur oss. Så mycket jobb och äntligen på sluttampen, nu kunde vi sova gott.
Så äntligen på väg, Sven-Ingmar i traktorn, vi i bilen efter, hållande alla tummar vi hade på att trailern skulle hålla (eller snarare de vinda hjulen!). Det gjorde den och väl på rampen åkte Marie in i vattnet med ett tyst "svich" och plötsligt låg hon i där i sitt ensamma majestät! Så vacker...! Och hon höll sig flytande! Nåja, lite vatten kom in men inte värre än att pumpen spolade ut det. Vilken lycka! Därefter tog det inte långt tid innan motorn var startad även om den tjorvade lite en kort stund. Då vi valt att sjösätta båten närmast oss, skulle den köras en bit in till Käringsund. Så medan pappa drog iväg med båten, tog jag bilen för att möta honom. Väl i Käringsund tog vi ett litet ärevarv runt kobbarna innan vi slutligen parkerade Marie I Ronalds Sjöbod (som vi tillfälligt fått låna, tack Ronald!!!) där hon passade perfekt. Tryggt att ha henne där, speciellt med tanke på att dom lovat oväder till i morgon. När vi åter åkte hem kändes det som om luften gick ur oss. Så mycket jobb och äntligen på sluttampen, nu kunde vi sova gott.
tisdag 7 juli 2009
Dag 10: En regnig dag...
Idag har det regnat, regnat o regnat. Har försökt att täcka över salongen med en presenning efter bästa förmåga eftersom takluckan är borta men det har regnat in i alla fall. Det positiva är i alla fall att jag har kunnat kolla efter potentiella läckor och dom var faktiskt inte särskilt många. Några enstaka förväntade som ändå skulle tätas med silikon. Det verkar lovande...
I övrigt har vi inte jobbat så där fasligt mycket med båten idag eftersom jag fick besök av min blivande besättning. Sandra och Felicia tog sig en tur ut för att se båten, planera lite och för att bara vara lite allmänt sociala.
Pappas uppgift för dagen har varit att svetsa ihop en trailer till Marie, eftersom vi inte har någon som fungerar för henne. Jag har fått handräcka honom men har däremellan hunnit lacka lite småprylar och målat takluckan en andra gång. Dagens stora projekt blev dock att trixa till en motorlåda. Det lyckades (även om jag tycker den blev lite för stor), men den är nu putsad och oljad och ser riktigt vacker ut. I morgon väntar lackning och målning av denna.
I morgon blir dock en spännande dag, sjösättningen väntar. Undrar hur mycket den kommer att läcka. Ska i alla fall montera de två vattenpumparna på plats och dyvikan (=bottenpluggen) så kanske vi har en lite chans att hålla den flytande...
I övrigt har vi inte jobbat så där fasligt mycket med båten idag eftersom jag fick besök av min blivande besättning. Sandra och Felicia tog sig en tur ut för att se båten, planera lite och för att bara vara lite allmänt sociala.
Pappas uppgift för dagen har varit att svetsa ihop en trailer till Marie, eftersom vi inte har någon som fungerar för henne. Jag har fått handräcka honom men har däremellan hunnit lacka lite småprylar och målat takluckan en andra gång. Dagens stora projekt blev dock att trixa till en motorlåda. Det lyckades (även om jag tycker den blev lite för stor), men den är nu putsad och oljad och ser riktigt vacker ut. I morgon väntar lackning och målning av denna.
I morgon blir dock en spännande dag, sjösättningen väntar. Undrar hur mycket den kommer att läcka. Ska i alla fall montera de två vattenpumparna på plats och dyvikan (=bottenpluggen) så kanske vi har en lite chans att hålla den flytande...
måndag 6 juli 2009
Dag 9: så gott som sjöklar
Idag har pappa hållit igång med att fila lite till på motorn och monterat durkarna kring motorn.
Jag har målat lite grönt, både inne och ute. Jag skruvade även fast knaprarna och alla beslag till kapellet, vilket tog sin lilla tid då det var hål över allt. Det hela slutade med att vi fick montera upp kapellet för att få allt att stämma. Men nu sitter dom där iaf. Även skruvat fast lite lister. Och det tråkigaste arbetet av dom alla; fönster-kittningen är gjord! Så "träligt"... Kletade även igen lite hål här och var, för även om marie inte blir 100% tät, så är alla tätade hål ett steg i rätt riktning.
Mamma målade takluckan som är plastad och klar. Som avslutning på kvällen lackade mamma och jag hela båten, eftersom vi nu hört att det ska bli regn i morgon. Då är det bra att ha allt gjort. Nu skiner Marie som självaste solen ute på gården....
Jag har målat lite grönt, både inne och ute. Jag skruvade även fast knaprarna och alla beslag till kapellet, vilket tog sin lilla tid då det var hål över allt. Det hela slutade med att vi fick montera upp kapellet för att få allt att stämma. Men nu sitter dom där iaf. Även skruvat fast lite lister. Och det tråkigaste arbetet av dom alla; fönster-kittningen är gjord! Så "träligt"... Kletade även igen lite hål här och var, för även om marie inte blir 100% tät, så är alla tätade hål ett steg i rätt riktning.
Mamma målade takluckan som är plastad och klar. Som avslutning på kvällen lackade mamma och jag hela båten, eftersom vi nu hört att det ska bli regn i morgon. Då är det bra att ha allt gjort. Nu skiner Marie som självaste solen ute på gården....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
