måndag 22 juli 2013

Snipäventyr dag 4: Mosshaga - Orrholm - Degerby

Natten blev sömnlös för många. Under natten vände vinden plösligt till en hård nordvästan och regnbyar och vinden blev rätt akterliga. Många ankare släppte och även någon enstaka förtöjning. Under några timmars tid rådde totalt kaos då många var tvugna att bokstavligen rädda sina båtar. Så även vi, då vi vaknat av att fören dunkade i berget och noterade att ankaret släppt. Jag fick springa i land hastigt och kasta loss och efter en snabba överläggning beslöt vi att försöka ta i land på andra sidan i mörkret, vilket vi lyckades med på andra försöket. VI var först att ändra plats men det dröjde inte länge förrän hela viken liste av virriga ljussken från ficklampor och färgglada lanternor. Några la sig på redden, någon kom i land på vår sedan, medan ett stort gäng gav sig av ut mot fjärden. Vi kände oss ändå trygga och sov gott efter det. På morgonen vilade lugnet igen över viken och nattens kaos var som bortblåst. Blev åter frukost i morgonsolen och jag mådde nu ovanligt bra. Kastade loss och drog oss söderut och mötte småningom upp ett gäng båtar som valt att lägga till på andra sidan under nattens kaos. Åter igen tog vi oss genom smala sund ner mot Ledsund där lunchpaus väntade. Här blev det dock problem då den båt som hade de flestas mat lagt sig på redden... Blev någon som fick hämta den, så det löstes det också... Kryssade vidare mellan Föglös öar, under "Golden gate" och genom kyrksundet innan vi kunde lägga till i Degerby. Här blev det trångt, minst sagt, då bryggan var liten och båtarna många. Att det var många på bryggan som ville se alla båtarna gjorde inte saken lättare vid förtöjningen... Efter en snabb äntring av butiken, blev det åter gemensam middag i gamla bassängen vid Seagrams och sedan fortsatte det trevliga samkvämet i båtarna med kanske både en och två öl (eller annat gott...). Solen gick ner och det blev dags att lägga sig, den sista kvällen för detta ventyr. Tänk att det alltid ska gå så fort?

Snipäventyr dag 3: Lappo - Hästholm (Kumlinge) - Mosshaga

Vaknade åter till sol men lite kyliga vindar. Trots relativt djup sömn kände jag mig dödstrött idag och min mage var inte helt bra ännu och frukosten blev därför minimal. I samlad trupp kastade vi loss så småningom. Båten pappa meckat med i går kväll fick genast problem coh jag släppte över honom dit en stund medan jag puttrade på ensam söderut. Fick dock ganska snart sällskap igen då han snabbt fick igång båten, ett par sotiga tändstift (efter gårdagens tomgångskörning) var boven... Kursen sattes mot Kumlinge och väl där kryssade vi mellan stenar innanför Bärö. Som vanligt hittade någon en grynna framför oss och kaoset var åter igen ett faktum. Vid Hästholm blev det lunch, men då vi redan hade den i båten valde vi att ankra upp på redden och bara njuta lugnet i lä och i sol. Den vidare färden gick innanför Snäckö med lokal guide, inga grundstötningar här tack o lov men några lokala ortsbor ställde till det i leden genom att föröka gripa in o guida på sitt sätt (troligen i all välmening)... På sista fjärden före Mosshaga hade vinden blåst upp rejält coh färden blev skumpig. Min kropp var totalt slut coh jag valde att vila mig över fjärden. Hittade en fin skyddad vik på Mosshaga där vi tog i land. Lite besvärlig ankarbotten men vad gjorde väl det...? När allt lugnat sig tänkt jag mig att dyka ner i sovsäcken, då jag både var trött och frossade, men det slutade med ett dopp i böljorna blå med kläder och allt, jag lyckades trampa snätt på båten av ren trötthet och ramlade således i! Kvällen fortsattes med Tema-fest (Rock) med bla Magnus Uggla och Rock-Olga som kommit på besök. Jag åt lite middag men mer mäktade jag inte och det blev en mycket tidigt sänggående till tonerna av musik-skrål och skratt...

söndag 14 juli 2013

Snipäventyr dag 2: Brändöviken - Iniö - Lappo

Efter lugn natt var det åter dags att förbereda en dag på sjön. Lite småmulet idag och inte så mycket vind. Vi tuffade norrut och österut för att entra Iniö skärgård. Vi tuffade över skiftet utan större problem. Vi cirklade några gånger för att samla alla men resan gick utan större bekymmer. Tappade min keps någon stans då det blåste upp i ett trångt passage, och ingen lyckades fiska upp den så den fick vara (även om mottot är att inget skräp får kastas ut från båtarna...). Hittade en fin bergsida att kasta i land på men nu började problemen. Vädret kastade om, mörka mål kom från ingenstans och en plötslig och hård nordan pressade upp alla båtar mot berget. Några lyckades fixa lunchen och äta den medan andra var tvungna att "fly" för att inte förstöra båtarna. Vi fick i oss lunchen och tog och tog oss till lä runt en udde, där de flesta ankrat upp eller tagit i land. Ingen kom till skada denna gång, tack o lov, och jag tror de flesta blev mätta till slut. Mer Iniö blev det inte idag, utan det blev en skumpig återfärd över Skiftet med Lappo som mål. För ovanlighetens skull samlades vi utanför hamnen med en och en blev anvisad en plats. Även o det var ganska kaotiskt en stund så förlöpte det sig ganska bra och jag tror de flesta var nöjda. Efter tankning, inköp och lite allmän installering blev det åter arrangerad mat. Vi slog på stort och åt inköpt ÅLandspannkaka till efterrätt. Efter att vi ätit middag gick pappa och meckade på en båt (jodå det skruvades nog en del, men visst slank väl en och annan öl ner också, skulle jag tro) medan jag och Inger tog oss en liten promenad. Gick bla förbi en fotbollsplan där våra snipungar var i full färd att spela fotboll med en massa ö-ungar och vi undrade hur dom hittat dit... Kul verkade de ha i alla fall! Med jag kände att min mage verkade knasig valde jag ändå att gå in i den överfyllda bastun. Skönt att bli ren! Men kvällen avslutades med orolig mage och illamående, så natten blev ganska orolig. Föga överraskande med tanke på den hygien man har ombord, och lite dåligt kylda varor. Men dagen var trevlig och skön trots lite mindre sol...

lördag 13 juli 2013

Snipäventyr dag 1: Bomarsund - Ledsöra - Brändöviken

Trots lite kall natt, blev morgonen varm och vi åt sedan frukost i morgonsolen. På avstånd kunde man småningom höra ett svagt puttrande/brummande och vi beslöt att kasta loss för att möta upp gänget. Mäktigt att se alla snipor komma som en hel armada! Vi hakade på och puttrade vidare mot Sandösund. Väl i sundet var det trångt som vanligt, och det fanns inte utrymme för stora utsvävningar. En båt fick motorstopp rätt framför och vi fick plötsligt ta den på bogser. Bakom oss gick någon plötsligt på grund och kaoset var ett faktum, och ett dopp oundvikligt för att få loss alla. Sedan kunde vi åter igen samlas för fortsatt resa mot Ledsöra, där vi kunde ta i land för lite lunch i strålande solsken och värme. Resten av resan mot Brändöviken föregick på en totalt spegelblankt vatten i samlad trupp. Inga missöden i gruppen (förutom ett o annat motorstopp), inte heller hos oss där vi lyckades ta oss hela vägen minus 10 m, då motorn stannade precis vid förtöjningen. Dagen hade varit skön men varm så det dröjde inte länge förrän de flesta hoppat i sjön för svalka, likaså jag! Middag serverades småningom på bryggan och efter det valde vi att flytta över med båten till den andra sidan för att sällskapa dom andra där och för att undvika festsidan något... Det visade sig dock att vi stod för underhållningen med 6 gitarrer och en massa sångare. Solnedgången akompanjerades senare till tonerna av Kullmans saxofon som ekade över viken innan vi lugnt somnde in.

fredag 12 juli 2013

Dag 0: Eckerö - Karviken - Bomarsund

Efter frukost, lite snabb packning av det sista, bla maten, skjutsade mamma ner oss till båten. Redan vid 11-tiden tuffade vi ut genom Käringsund norrut i strålande sol och lite lätt motvind. Vi genade ganska friskt mellan sten och grund och i trånga sund. När vi precis passerat det smalaste sundet på rutten fick vi motorstopp och vi fick ankra en stund för att inte glida in på grunt vatten. Det löste vi snabbt och 10 minuter senare kunde vi ta lunch vid Hällö brygga. Just före Dånö brygga fick vi se två välbekanta, men tomma, snipor ligga vid en brygga, Adele och Adolfina som uppenbart tagit en paus på sin resa mot Bomarsund. Vi valde att tuffa vidare ut på ett gungigt norrhav (gammal dyning av den sega nordanvinden som hållit i sig länge). På väg in mot Ryssö, fick vi ännu ett motorstopp men denna gång kunde vi bara glida med vinden som förde oss i rätt riktning. Även denna gång fick vi igång den efter en stund när motorn kallnat något och efter vi satt i några nya tändstift. Vid Ryssö gjorde vi ett snabbstopp för inspektion av Jonny o Marias nya stugbygge, mycket fint blir det! Tuffade sedan vidare till Karviken för att möta upp resten av Sjölundarna. Väl där blev det middag med hela halva tjocka snip-släkten. Den enda vi saknade var Inge o Agnetha som ännu inte sjösatt. Och vi fick vänta länge, ända till nio. Då kom dom, i full fart. Såg det inte, men det var enligt ryktena årets häftigaste sjösättning; Inge backade i bilen med båt på släp, Agnetha och packning i båten, tvärnitade så båten for i, parkerade bil o släp, hoppade i båten, startade motorn och for iväg... Nedrans att man missade det, måste varit en syn! Medan det stuvades i Albin, puttrade vi tillsammans mot Bomarsund, men pga den sena timman beslöt vi oss att lägga oss i en liten vik en bit norrut i stället för att åka hela vägen in och sedan möta upp dom under morgondagen.

torsdag 11 juli 2013

Dan före dan....

Idag packade vi båten i princip klar för avfärd och hann även med en liten kort tur runt Öjarna. Motorn gick faktiskt rätt fint, detta kanske bådar gott...? Sedan blev det en tur till stan för lite mathandling och lite andra sista-minuten-inköp och förstås, för det sedvanliga skepparmötet i sjökvarteret. Härligt att få träffa alla snipäventyrare igen efter 1 års paus. Och som vanligt var det många som ännu inte riktigt fått koll på sina båtar, några hade heller inte sjösatt ännu... dvs som vanligt alltså! Dan före dagen för avfärd och så här färdiga och förberedda har vi nog aldrig känt oss. Hur kan det komma sig...?

onsdag 10 juli 2013

Dags igen...

Äntligen är det så dags igen, årets snipäventyr. I fjol blev det inget; basrubygge på Storskäret o farsfars bortgång gjorde att vi aldrig orkade eller hann satsa på Marie tillräckligt för att vara med, även om vi nog var anmälda.
I år däremot har jag kunnat vara hemma väldigt mycket för att hinna med både bastu o Marie. Inte att förglömma att pappa hunnit förbereda en del.
Hittils har hon fått nytt plastat tak på främre hytten, fått putsat o omlackat mahogny-hytten o fått sig lite lack även på däck. Något mer har vi i princip inte gjort. Fick sedan låna pickisen från Bror-Erik i förrgår o sjösatte igår, vilket gick hur bra som helst, o framför allt, ingen stress! I kom hon och förutom en känd spricka (som snabbt tätades med Ettan) så flöt hon oförskämt bra! Vi var t o m så modiga att hon fått ligga vid bojen i natt, inget båthus alltså! Så idag är det packning, handling o skepparmöte som gäller. Snart bär det av!!!

lördag 13 augusti 2011

Möckelö - Björkör t/r

Sista lediga dagen hemma, dags för min sista tur med Marie detta år. Detta tillsammans med Sandra, Fredrik och Felicia. Eftersom dom inte kunde delta i årets snipäventyr så blev det så här istället.
Samlades vid 11 vid farmors brygga på Möckelö för att ge sig av. Tunga svart moln hängde över oss för att bara efter ca 20 minuter skingra sig och släppa fram solen. En skön resa blev det i sol och stiltje söderut förbi Järsö och Nåtö, genom Rödhamn förbi bryggorna och vidare ut mot Björkör. Drygt 2,5 timmar senare kastade vi iland, då med en nyss insomnad Felicia. Grillen kom igång snabbt och lunch intogs med god aptit, naturligtvis med ett glas rött till. Vi gick en liten tur på holmen, dels förbi utsiktstornet (som vi naturligtvis var upp i), dels förbi gården. Genom björkdungar, ljungris, fårhagar och ängar gick den 500 m långa(!) färden. Så omväxlande natur men ock så vackert! Här skulle jag kunna stanna en sommar! Vi kastade åter loss vid 17-tiden och hemfärden gick åter via Rödhamn men via östra infarten, under Järsöbron och in. Resan var varm och svettig då vi hade vinden i ryggen. Vid skön solnedgång lade vi så till vid bryggan på Möckelö, utan några som helst motorkrångel. Så skönt! Åter igen har Marie gett oss ett skönt äventyr och kanske kan nu åter igen locka med min besättning till nästa år?